Vi är ju individer där för många känslorna styr både på bra och dåliga sätt. Hur påverkade är vi av våra känslor och hur bra kan vi styra dem.
Svartsjuka och hat måste vara de två absolut sämsta känslorna att agera på. Det är väldigt få gånger något positivt kommer från ett agerande baserat på de känslorna. Likgiltighet måste vara en annan ytterst dålig känsla men oftast agerar man inte på just den känslan och det i sig kan bidra med katastrofala följder.
Lycka och glädje är två varma bra känslor som förhoppningsvis genererar bra reaktioner och händelser men det kanske man inte alltid kan vara säker på heller.
Vart vill jag komma – jag vet inte. Jag är en blandning av alla känslor utom likgiltighet. Det finns avsky, det finns kärlek, det finns ångest och det finns även lycka. Avskyn är enkel för det rör väldigt avskärmande händelser. Mordet på den unga flickan där ett annat ungt par sitter dömda för dådet. Avskyn i det här fallet är att det har hänt och vad som har påverkat två unga människor att tro att det är ok att ha ihjäl en annan medmänniska.
Dessa ungdomar har förbrukat sina liv. Inte för att jag tror på dödstraff – det är mig främmande men deras egna liv kan omöjligen bli vad det har varit igen. Efter rättegångar och fängelse så kommer de vara märkta för livet.
Avskyn kan egentligen appliceras på allt och alla som medvetet gör någon annan illa, fysiskt eller psykiskt det spelar ingen roll. Det är fruktansvärt vilket som.
Ångesten - den svarta att inte räcka till för de som ligger en närmast hjärtat. Att inte hinna se, vara med, dela och uppleva saker som är av betydelse för ens närmaste är smärtsamt i alla fall för mig. De mina är inte så många men de betyder oerhört mycket för mig, alla på olika sätt. Jag hade inte varit den jag är i dag utan deras påverkan av mig som individ. För alla blir vi påverkade antingen vi tror det eller inte. Oavsett om det är från människor runt oss eller om det är av händelser. Men påverkade blir vi. Ju äldre vi blir desto tydligare blir just detta. Vi kan näst intill vara fullkomligt övertygade om att vi inte har samma uppfattning om givna ämnen när vi var tjugo som när vi är tjugo år äldre. Allt för mycket har hänt på vägen.
Så hur mycket av dessa känslor kan vi styra. Vi kan medvetet undvika att utsätta oss för frestelser. Alla har vi olika behov som vi behöver fylla, uppskattning, närhet, beröm, att bli sedd, att bli älskad eller att bli fruktad. Om vi som människor skulle kunna styra våra känslor blev det mindre slagsmål, mindre fylla, färre gräl och färre hot. Då skulle vi kunna sätta oss ner och tala. Reda ut och se problemet för vad det är – oftast en bagatell som blåst upp och blivit gigantisk. Men vi kan ju inte det. Vi bråkar och står i. Vi är otrogna, vi ljuger och luras. Men varför gör vi det. Vad är det som gör att vi inte kan stå för vad vi vill, känner och tycker. Rädsla tror jag. Rädsla för bland annat konfrontation. Där man måste mötas i vad man saknar och vad man vill ha. Att konfrontera den som inte kan ge en det man vill kan nog vara bland de mer skrämmande och smärtsamma upplevelser att utsätta sig för.
Är det därför det blir som det blir ibland. Jag har inga svar jag har som vanligt en massa frågor. Sen hoppas jag ju att om så där ytterligare tjugo år att jag har ytterligare svar på de frågor jag i dag har. De om känslor, om de går att styra men troligtvis inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar