Navelskåderi tror jag inte på. Då stirrar man bara på något som i bästa fall har form och färg grått och luddigt men det ger absolut ingenting. Men det är ändå det vanligaste sättet att reflektera, titta inåt nedåt och bakåt allt som oftast.
Klart att reflektera bakåt kan ge information om vad som har skett och att i största möjliga mån undvika att göra samma misstag en gång till. Som någon klok person sa till mig för många år sedan. "Om du ska göra misstag - gör nya!
Att backa bandet går inte. Gjort är gjort och därvid lag går det det inte att påverka ett ända dugg. Utan man bör titta framåt - det är det jag försöker göra. Titta framåt. Inte drömma utan mer aktivt fundera och planera.
Jag är villig att göra drastiska förändringar i mitt liv, för jag tror att jag behöver det för att utvecklas som människa. Att våga göra saker som jag någonstans är skiträdd för att testa. Men i dessa förändringarna finns det stora risker att såra människor som står mig nära och det gör mig än mer rädd. Frågan är - med vilken rätt riskerar jag att rasera andra människors liv bara för att jag behöver utvecklas själv. Troligen skulle en terapeut gnugga händerna av förtjusning då han läste meningen innan. Men någonstans är frågan befogad. Om inte svaret hade varit så självklart - behovet har funnits så länge och har inte förändrats något de senaste åren. Men rädslorna de som tidigare har hållit mig tillbaka har börjat släppa. Jag är trots allt på väg att tro att jag är kapabel till att göra det här.
Det känns skrämmande, men bra och samtidigt skrämmande ändå. Tid och mod och kraft är det som jag nu behöver. Kraft att agera. Modet att ta klivet och tiden att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar