Men vad i kroppen är det som gör att en ganska väl fungerande människa som har hyfsat bra koll på vad som är bra och inte bra att peta i sig - ramlar in/ner i denna sockergrotta om uttrycket förstås.
Jag är medveten om vad dylika "orgier" genererar men jag kan för mitt liv inte förstå mekanismerna som får det att hända.
Socker tillsammans med många andra "addictions" är svåra att bryta. Det har jag läst spaltmeter om. Det vet jag. Men var går gränsen från ett vanlig sockergris till sockerberoende?
Är gränsen individuell eller är beroendet något som man ser på ett beteende? Måste nog forska lite till. Lika illa som jag tycker om att det händer så känns det skönt när man har det under kontroll vilket lär ta ungefär en vecka.... Så önska mig lycka till - för jag kan nog behöva det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar