torsdag 18 mars 2010

Frost

Har just sett filmen MILK. Den som inte har sett den - se den. Den är otroligt bra på många sätt men framförallt så är den väldigt mycket ett tidsdokument om hur en man med en idé om rättvisa oavsett sin sexuella läggning.
Det visar att det går att driva en sak. Visserligen dog han även i verkliga livet men att det går att driva en sak och få gehör för det man brinner för.

Orättvisor hatar jag. Ordet hata är starkt - absolut men det slår alltid mot de grupper i samhället som redan innan inte är riktigt rumsrena tycker en del människor. Vi pratar om folk med avvikande utseende och beteende. Religiös övertygelse, hudfärg, könstillhörighet, handikapp eller bara lite udda.

Någonstans i socialdemokratins mörka källarvalv så finns viljan av att alla ska värderas lika. Att alla ska ha lika stor chans att lyckas. Behöver man utbildning så ska det finnas, behöver man stöd ska det finnas, har man inte jobb så ska inte staten som i dag sparka undan benen på de som redan ligger ner. De behöver all hjälp de kan få. Det är inte lattjo att arbetslös. Det suger ganska fett. Jag har gjort det och är inget jag längtar tillbaka till.

Likadant är det att vara sjuk. I dag så har inte den egna husläkaren rätten till att avgöra huruvida du är frisk eller inte - för det gör nämligen försäkringskassan åt dem. Efter ett visst antal dagar oavsett hur du mår eller vilka fel du än uppvisar ska du ut i samhället och jobba och betala in skatt. Men vänta här nu - det är något väldigt fel här. Hur gick det här till? Har läkarna blivit åsidosatta för att de har förlorat sin kompetens - nej inte då utan det är känd socialförsäkringsminister C. Husmark Persson som har varit aktiv och drivit igenom detta. Hur hon tänkte det vet jag inte men jag kan vara ganska säker på att ingen i hennes bekantskapskrets lider av stressrelaterad värk, ångest och utbrändhet, förslitningskador i nacke och axlar. Det är bara en gissning från min sida.

För om det vore så att de av oss valda faktiskt skulle tillbringa lite tid ute bland de som de är valda av för att se verkligheten kanske dylika galenskaper inte hade skett. Men nu verkar det som att många som sitter i bestämmande positioner lever i en glasbubbla - visserligen ser de ut men vad de ser är inte verkligheten - den är kraftigt störd av något. För om det vore så att de såg verkligheten på samma sätt som den verklighet jag ser så skulle galna idéer som den nya socialförsäkringslagen aldrig drivits igenom.

C

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar