Jag hade en vän - betoning dåtid. Den vännen vill inte veta av mig - då jag har orsakat mer smärta än vad som är anständigt - enligt vännen ifråga. Synen på händelser är ju väldigt tvådelat då var och en upplever händelsen utefter egen måttstock.
I vilket fall så hade jag besök av vännens dotter i dag. Hon är en otroligt trevlig ung vuxen som enligt henne själv får leka vuxen åt sin far. Hon berättade en hel rad saker som jag inte tänker återberätta men det fick mig att reagera såpass att jag valde att försöka höra av mig till min före detta vän. Detta möttes av ett långt och väldigt tydligt mail där min närvaro var allt annat än önskad och att ju längre ifrån vi var varandra desto bättre enligt den före detta vännen.
Det är i det här jag känner mig bakbunden - jag vill så gärna hjälpa men har fått klart - svart på vitt att min närvaro är så långt i från önskad den kan vara. Det känns hemskt att bara stå bredvid och titta på då det här kan sluta mindre bra för i alla fall en av de involverade. Jag vet faktiskt inte vad jag kan göra förutom att oroa mig. Det känns mindre bra helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar